Mona Sahlins bottennapp

Vi var nog många som drog på munnen när vi hörde om Förbundet Allt åt allas överklassafari för några år sedan. På ett enkelt och samtidigt roligt sätt satte förbundet fingret på klassorättvisorna.

Istället för att välmående överhetspersoner i synnerhet i valtider åker till drabbade förorter och bruksorter för att se konsekvenserna av överklasspolitiken, så vände Allt åt alla på steken och organiserade resor till överklassens getton.

När Mona Sahlins liberala åsiktspolis sätter upp Allt åt alla på listan över våldsverkande extremister – tillsammans med nazister och IS-sympatisörer – så är det just överklassafarin som anges som exempel på organisationens samhällsfarliga aktioner.

Att synliggöra överklassens lyx är enligt Sahlin & Co att försöka ”legitimera sina åsikter genom att peka på missförhållanden i samhället”.

Hela Mona Sahlins uppdrag som samordnare mot våldsbejakande extremism bygger på ett gummibegrepp som saknar stöd till och med hos de experter som var med och tog fram underlaget till Sahlins nya jobb.

Begreppet våldsbejakande extremism är en liberal fruktsallad som blandar äpplen och päron. Att blanda nazister, jihadister och en vänsterorganisation som Allt åt alla är inget annat än absurt.

Mona Sahlin har gjort mycket dumt under sina många år i maktens korridorer. Men det måste tillhöra ett av hennes absoluta bottennapp att jämföra organiserandet av bussresor till överklassens segregerade reservat med att organisera krigarresor till Syrien, Irak eller Ukraina – resor som de svenska liberalerna i varje fall fram tills för ett kort tag sedan gjorde sitt bästa för att blunda för då resenärerna slogs på liberalernas sida.