Kommunstyrelsen svär trohet till Maersk

Publicerad 11 oktober 2017
Medborgarförslaget om en återkommunalisering av hamnen i Göteborg röstades ner.
Medborgarförslaget om en återkommunalisering av hamnen i Göteborg röstades ner.

APMT:s sabotage kostar göteborgarna miljoner.

Tyvärr avfärdade Göteborgs kommunstyrelse mitt och Kommunistiska Partiets medborgarförslag om att återkommunalisera stuveriet i Göteborgs hamn. Förslaget hade med råge passerat de 200 undertecknare som krävs för vidare behandling. Men istället för att inse allvaret och ingripa för att reda upp situationen i containerhamnen valde alltså kommunstyrelsen att svära trohet till Maersk-koncernen och deras stuveribolag APMT.

Att röstsiffrorna dessutom blev 11-2 visar hur långt vissa kommunalråd nu avlägsnat sig från arbetarnas verklighet i Göteborg.

Det är med munkavle och tvångströja för de anställda som arbetskonflikter skall lösas. Borgarpartierna hoppas att arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons pågående utredning skall leda till antifacklig lagstiftning så att inskränkt strejkrätt förhindrar konflikter. Ann-Sofi Hermansson hoppas på samma sak men genom påtvingad fredsplikt under ett kollektivavtal. Det hon kallar för den svenska modellen.

Borgarna skyller, som de brukar, konflikten, liksom sjunkande lastvolymer och vikande kundunderlag, på hamnarbetarnas ”förödande fackliga stridsåtgärder” när de förkastar medborgarförslaget. Socialdemokraterna går egentligen inte emot dem på den punkten heller.

Den aktuella konflikten startade, som de allra flesta känner till vid det här laget, med att bolaget plötsligt ifrågasatte Hamnfyrans rätt att företräda sina medlemmar. Såväl föreningsfriheten som de anställdas rätt att välja var de vill organisera sig var därmed under attack. Att en fackförening som organiserar 85 procent av de anställda står upp mot detta är självklart.

Ingen, inte ens borgarpartierna i Göteborg, kan egentligen vara okunniga om proportionerna i det som hänt i konflikten. Hamnfyran har varslat och genomfört en åttatimmars strejk under 2017. Bolaget har lockoutat hamnarbetarna i över 370 timmar. Därefter har man varslat 140 anställda om uppsägning och permanent stängt ner nattskiftet, så att hamnen inte längre har 24-timmarsservice.

Detta känner givetvis Ransgård, Lega och Odenjung och de andra till. Ändå upprepar de bolagets falska version. Förmodligen är de införstådda med APMT:s agenda och sympatiserar med den.

Hamnarbetarförbundet som är ett stridbart och demokratiskt förbund skall tvingas på knä och helst försvinna. APMT och den mäktiga Maerskkoncernen är tydligen beredda att strunta i vilka konsekvenser detta får för Göteborgs hamn. Men är Göteborgs kommun och göteborgarna det?

Kommunen har nu förlorat miljonbelopp på APMT:s medvetna sabotage av verksamheten. I avtalet mellan kommunen och APMT ingår nämligen förutom hyran för anläggningen också ett belopp som bygger på lastvolymerna som hanteras.

Vem tjänar då på Ann-Sofi Hermanssons påtvingade fredsplikt?

APMT har uppenbart ingen fredsplikt och deras fasoner drabbar även Transports medlemmar. Beskedet att avveckla det länge fungerande och väl inarbetade systemet för bemanning, den så kallade Blixten, är ännu ett exempel på det.

Nu skall istället det multinationella bemanningsföretaget Adecco stå till tjänst med behovsanställningar. Fler fasta jobb blir osäkra jobb och ett rättvist och accepterat system byts mot ett ovisst. APMT:s målbild är klar. Söndra och härska.

Men för alla oss andra som hellre ser god arbetsrätt än oinskränkt klassherravälde måste solidariteten med hamnarbetarna vara bergfast. Kravet på återkommunalisering av hamnen måste nu resas på fackmöten, i insändare, på sociala medier och på alla andra sätt där en opinion kan växa sig stark. Det skall inte bara gå att vifta bort med ett enkelt avslag i kommunstyrelsen.

Vänsterpartiets och SD:s ledamöter i kommunstyrelsen stödde förslaget. Man borde kunna förvänta sig att åtminstone Vänsterpartiet drog saken vidare till kommunfullmäktige. Då kunde en folklig opinion få tillfälle att mobilisera och sätta press på de folkvalda så att de tvingas ompröva kommunstyrelsens beslut att avfärda förslaget.

Hamnen är en vital samhällsfunktion och viktig för Göteborg och göteborgarna. Den får inte vara i händerna på samvetslösa och antifackliga profitjägare.

Ulf Nilsson

Facklig sekreterare (K)