PAME - radikalt fack som leder grekisk kamp

•• Alla arbetares militanta front (PAME) gör skäl för sitt namn. Organisationen står i första ledet i försvaret av den grekiska arbetarklassens intressen mot kapitalets, EU:s och regeringens allt grövre attacker. ”Den här politiken måste stoppas”, säger Savas Tsiboglou, ordförande för Pemen, sjöingenjörernas förbund.

Fler och fler slår sig ner i mötesrummet på fackexpeditionen. Kaffemuggar ställs fram och rökdimman tätnar. Representerade runt bordet finns två arbetargrupper som drabbats hårt av högerpolitikens framfart, sjömän och flyganställda (se artikel nedan). Men det är också två arbetargrupper som tagit strid för sina rättigheter och som är aktiva i protesterna mot EU:s och den grekiska regeringens ekonomiska stålbad.


– De senaste månaderna har vårt fackförbund och andra som är anslutna till PAME genomfört tre generalstrejker mot EU:s och regeringens politik, säger Savas Tsiboglou och talar optimistiskt om generalstrejken 24 februari, som ägde rum dagen innan vårt samtal, och de stora demonstrationerna.

– Kapitalet och dess väktare försöker skrämma folk med sin propaganda och terrorisera deras sinnen. Men vi terroriserar dem istället, genom att vi organiserar oss och blir fler och starkare.

Vi befinner oss i staden Pireus. Att sjöingenjörernas förbund har sitt säte här är ingen slump. Pireus ligger granne med Aten och har fungerat som huvudstadens hamn sedan antiken. Det är en av Europas största hamnar, både vad det gäller godsmängd och passagerarantal. Härifrån går dagligen hundratals lastfartyg till världens alla hörn, och härifrån går färjorna till de grekiska öarna. De grekiska redarna förfogar över världens största fartygsflotta.

”Vår tids slaveri”
Sjömännens situation har försämrats under de senaste åren. De grekiska regeringarna har oavsett om de varit socialdemokratiska eller konservativa lydigt genomfört EU:s direktiv för en gemensam transportpolitik. Ledorden från Bryssel är konkurrens, avreglering, privatisering och lönsamhet.

PAME skriver i ett brev riktat till den grekiske infrastruktur- och transportministern att politikerna gett de grekiska rederierna sådana privilegier och en sådan frihet att de numera behandlar haven som det vore deras egna herrgårdar. De mäktiga redarna fungerar som ”en stat i staten”.

– Internationella transportarbetarfederationen (ITF) talar om att förhållandena till sjöss är ”vår tids slaveri”. Men de säger inte vilka som bär skulden till att det blivit så. Dessa fackföreningar agerar för kapitalisternas intressen, säger Savas Tsiboglou.

Kritiken är hård mot ITF:s klassamarbete liksom mot de två grekiska landsorganisationerna GSEE och ADEDY. De fackförbund som ingår i dessa får stöd av både företagen och regeringen, eftersom de försöker dämpa missnöjet och ta udden av protester. Det är grunden till att det grekiska kommunistpartiet KKE för elva år sedan tog initiativ till att skapa en kämpande facklig organisation under namnet PAME. Bland sjömännen är både sjöingenjörernas Pemen och maskinmanskapets förbund Stevenson anslutna till PAME.

Savas Tsiboglou och övriga runt bordet gör ingen hemlighet av att de är organiserade kommunister och att det strategiska målet är kapitalismens avskaffande och bygget av socialismen.

– Vi vet att problemen inom sjöfartsnäringen, flyget och andra sektorer inte kommer att få någon verklig lösning förrän arbetarklassen tar makten. Det är vårt mål.

Men i nuläget kämpar de för att stoppa de pålagor som den socialdemokratiska regeringen och EU lägger på hela det arbetande folket, som sänkta löner, avskaffad semesterlön, sänkta pensioner och höjd pensionsålder.

– Arbetarna ska inte betala kapitalets kris, det ska de styrande rika göra, är budskapet från PAME.

”Vi organiserar fler och fler”
Sjömännen tar också strid mot de konkreta försämringar som EU-politiken innebär, liksom mot redarnas fortsatta försök att öka vinsterna på arbetarnas bekostnad.

– EU:s program för transportpolitiken är värdelöst. Vi strejkar och protesterar för att skydda våra medlemmar.

Att PAME:s stridbara agerande får stöd från den grekiska arbetarklassen är tydligt. Inte minst har det märkts under protesterna mot regeringens besparingsprogram.

– Som du såg under generalstrejken 24 februari var det tiotusentals människor som demonstrerade i Aten, Pireus och över hela Grekland. Varje dag kommer fler människor till PAME. Vi fortsätter, tar nya steg och organiserar fler för att ytterligare trappa upp vår kamp, säger Savas Tsiboglou.

Men det är en hård strid, som också möter motstånd på arbetsplatserna. George Zounis, en av sjöingenjörerna runt bordet, berättar hur socialdemokrater och öppna högerkrafter i fackföreningarna går ihop för att motarbeta PAME. Det högerextrema partiet LAOS agerar angivare åt företagen och rapporterar vilka som är kommunister, vilket kan göra det svårt att få jobb.

Utan den typen av skrämseltaktik hade det varit ännu fler på gatorna.

”Här har vi PAME”
– Att det är så mycket protester och strejker i Grekland beror på att vi har ett starkt PAME och ett starkt kommunistparti. Det är därför företrädare från EU ständigt åker till Grekland och tillsammans med vår regering försöker terrorisera oss, säger Savas Tsiboglou.

– Den här politiken måste stoppas. Vi har inget annat val än att fortsätta strejka och protestera. Och vi hittar hela tiden nya metoder. PAME har stängt Atenbörsen och ministerier och vi har öppnat vägar där vägtullar införts. Europa kommer att vara fortsatt upptagna med oss, avslutar han och övriga runt bordet nickar och skrattar instämmande.

Löftet har hållits. Den 5 mars, en vecka efter vårt samtal, beslutade parlamentet om ännu ett sparpaket innehållande nya inkomstsänkningar för offentliganställda och höjd moms. Samma dag genomförde PAME en 24-timmarsstrejk och demonstrationer över hela landet, vilket pressade de socialdemokratiska landsorganisationerna att utlysa strejk, om än för bara några timmar.
Denna vecka fortsätter protesterna med nya demonstrationer, yrkesstrejker samt en ny generalstrejk torsdag 11 mars.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 10, 2010



”Idag finns en miljon arbetslösa i Grekland. Två miljoner har flexibla anställningar. 250.000 arbetar för minimilönen på 740 euro. Böndernas pension är 300 euro, industriarbetare har 600 euro. Hur kan de påstå att grekerna är nöjda och stöder regeringen? Det skulle vara ännu fler på gatorna, om inte folk var rädda.”
Flygteknikern Tratras Kleanthis om påståendet att en majoritet av grekerna stöder regeringens sparpaket.



Privatisering gav massavskedanden
•Massavskedanden och lönesänkningar. De anställda på det tidigare statliga Olympic Air har bittra erfarenheter av EU:s direkt. ”En annan politik kräver att Grekland lämnar EU”, säger flygteknikern Tratras Kleanthis, kommunist och aktiv i PAME.

– Det är det här det handlar om, säger Tratras Kleanthis, styrelseledamot i flygteknikernas förbund. Han håller fram ett dokument från EU-kommissionen.

– Det är ett direktiv till den grekiska regeringen att göra sig av med Olympic Airlines, säger han och berättar vad som hänt.

Efter många misslyckade försök att hitta en köpare privatiserades det statliga flygbolaget i mars 2009 av den dåvarande konservativa regeringen. Ny ägare blev grekiska Marfin Investment Group. Köparen tog över allt, utom de 8.000 anställda som alla sparkades och fick söka jobb i det nya företaget Olympic Air.

– 4.000 av dem är idag arbetslösa, 1.000 har gått i pension, berättar Tratras Kleanthis. Ett fåtal av dem som fick jobba kvar tjänar mer än tidigare eller lika mycket. De flesta har fått lönesänkningar.

Sparkade kräver jobb
Sådan var alltså situationen när den socialdemokratiska regeringen inledde det från EU dikterade ekonomiska stålbadet.

Snart väntar dessutom nya försämringar. Två dagar före vårt samtal meddelades det att Olympic Air och landets största flygbolag, Aegean Airlines, ska gå samman. Enligt cheferna möjliggör detta en minskning av den totala personalstyrkan med 40 procent. Ytterligare 2.000 kommer att bli arbetslösa.

Tratras Kleanthis menar att EU:s politik leder till monopolisering och gynnar de stora allianserna bland de europeiska flygbolagen, Sky Team, Star Alliance och One world.

– De flesta berörda fackförbunden accepterar EU-politiken. De försöker dämpa missnöjet och hindra protester. ”Regeringen ser efter er och vi har funnit en lösning”, påstod de fackliga ledarna. Det var en lögn. De 4.000 är fortfarande arbetslösa och kämpar vidare för att regeringen ska ta sitt ansvar och ge dem jobb.

Tratras Kleanthis ställer den retoriska frågan: Vad är det PAME och KKE kämpar för?

– Jo, vår åsikt är att det borde skapas ett nationellt statligt transportföretag, som har i uppgift att tjäna arbetarklassens och folkets behov. För att uppnå det måste vi föra en helt annan politik, och det går inte om Grek-land är medlem i EU.


Fakta om PAME
• Alla arbetares militanta front (PAME) grundades 1999 på initiativ av Grekiska kommunistpartiet (KKE). Syftet var att skapa en kämpande klassorganisation som alternativ till GSEE (privatanställdas LO) och ADEDY (offentliganställdas LO), som stöder det regerande socialdemokratiska partiet Pasok.

PAME är en facklig front som samlar lönearbetande i privat och offentlig sektor. Ansluta är lokala fackklubbar, regionala fackliga organisationer, fackförbund (som sjöingenjörernas förbund Pemen), pensionsförbund och kampkommittéer. På den nationella konferensen 2007 representerade dessa fler än 350.000 medlemmar. Också enskilda förtroendevalda, vars klubbar eller förbund inte ingår i PAME, kan vara anslutna.

”Alla dessa krafter har kommit överens om att följa linjen att kämpa mot kapitalet, mot EU, mot regeringen. De har också kommit överens om att vara motståndare till imperialismen och dess krig”, skriver PAME på sin websida.

I kampen mot de arbetar- och folkfientliga åtgärderna som Pasokregeringen beslutat om säger PAME: ”Inga uppoffringar för de rikas skull!” När Atenbörsen blockerades 23 februari poängterade PAME att det är plutokratin, rikemansväldet, som ska betala krisen.
PAME reser krav på arbete åt alla, på höjd minimilön, grundpension och a-kassa och på offentlig, gratis och förbättrad hälsoservice.

I en uppmaning att delta i strejken 5 mars skriver PAME: ”Låt oss visa vår styrka. Vi kräver vår tids rättigheter. Vi producerar välståndet. Vi kan leva mycket bättre utan plutokratin.”