Organiserad otrygghet

Strax innan jul meddelade Element Six i Robertsfors att företaget sparkar alla anställda för att istället låta arbetarna jobba genom ett bemanningsföretag fram till nedläggningen fabriken.

Syftet är klart. Otryggheten ska slå undan fötterna på möjligheterna för arbetarna att störa produktionen och därmed garantera utsugningen fram till den dag fabriken läggs ner. ”Det är ju slavhandel i modern tappning”, konstaterar den lokala fackordföranden helt riktigt.

Nere i Stockholm gråter förbundsledningen besvikelsens tårar. ”Det var inte så här det var tänkt”, kommenterar avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikällä, som är personligt ansvarig för det avtal med kapitalisterna som ger dessa rätten att hyra in bemanningsföretag vid nedläggningar.

Vi har sagt det förr och vi säger det igen: Att förlita sig på motpartens välvilja är en återvändsgränd. Att ge upp arbetarnas trygghet för att få kapitalisterna på gott humör och tro att de därmed ska tolka avtalen välvilligt är mer än lovligt naivt.

För att rädda jobben och öka tryggheten finns bara en väg och det är att göra motstånd. I Irland lyckades arbetarna med detta i kamp mot samma Element Six. Genom strejk och massiva demonstrationer tvingade man företaget att backa och hela anläggningen i Irland finns ännu kvar.

Förhoppningsvis kastar provokationen innan jul bensin på brasan. Det är uppenbart att Element Six betraktar de anställda som vilken slit och släng-vara som helst och att de räknar med att arbetarna lydigt ska låta sig ledas till slakt. Det är bara att hoppas att arbetarna i Robertsfors inte ger företaget rätt. Oavsett om arbetarna är anställda av det egna företaget eller via bemanningsföretag så finns styrkan kvar, kraften som kommer ur arbetet eller snarare vägran att utföra arbetet.

Slipsnissarna som med näsan i räkneböckerna beslutar om nedläggning och ödelägger både enskildas liv och hela bygden kan framstå som mäktiga så länge de underlydande lyder. Men i samma stund som de anställda lägger ner arbetet visas att denna makt är byggd på lösan sand. ”Rumpan är arbetarklassens bästa vapen”, som en gammal strejkledare sa. Arbetare behöver bara sätta sig ner för att demonstrera sin styrka.

Element Six visar även på det riktiga i Kommunisternas krav på ett förbud av bemanningsföretag. Eller som Anette Östergren, vd för ett bemanningsföretag säger i tidningen Resumé (12/1) när hon intervjuas om att folk mår dåligt över att det inte finns någon stabilitet i form av arbetsplats eller inkomst: ”Det är ju det som är affärsidén för ett bemanningsföretag.”