Rasten tillhör oss arbetare

Vägen dit skulle gå över de uppmärksammade förhandlingar
”superministrarna” tagit initiativ till och som syftade till att skapa
nya överenskommelser om spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden.



SAF:s svar när man lämnade förhandlingarna visar tydligt vad man har
för mål. På arbetsmarknaden vill företagen bestämma allt. Då behöver
man inte förhandla. Då kan man styra genom order.



*


Men det är uppenbarligen inte bara under arbetstiden som man vill styra
och ge order. Även rasterna skall lyda under företagets kontroll.



På Skanska i Göteborg har vi fått reda på att under raster är det numera förbjudet med politiska möten.



Detta besked är mycket uppseendeväckande för oss byggnadsarbetare. Av
tradition har politiska möten varit vanliga på byggena. Ämnena har
varierat från rikspolitik till det kommunala. Det har handlat om
kärnkraftsomröstningar och EU, men det har också varit protestmöten mot
SAF:s 4:e oktoberkampanj eller solidaritetsmöten för svenska eller
utländska arbetare.



Idag säger Skanska nej till politiska möten. Vad säger man nej till i
morgon? Skall fackföreningen stängas ute? Skall man förbjuda allt
fackligt och politiskt arbete i form av affischer, flygblad eller
tidningar?



Sedan lång tid tillbaka finns redan förbud mot politiska möten på en
lång rad företag. Detta har vi varit förskonade från på byggena. Vi har
själva avgjort vad vi använt rasten till. En timma och en kvart har vi
haft demokrati, och det är en viktig rättighet att slå vakt om. Att
träffas efter arbetstid är svårt. Samåkning, hämtning av barn på dagis,
en fru som jobbar kvällen eller olika fritidsintressen gör det svårt
att samla ett arbetslag efter kl.16.00



*


Rasten är det oöverträffade medlet att ta till och tala med sina
arbetskamrater om vilket ämne det vara vill. Så även politik. Att slå
vakt om rasten som en tid på dagen då arbetaren gör det han behagar är
en viktig investering för framtiden. När SAF vill ha bort
medbestämmandelagen så vässar de sina vapen för nya strider med
arbetarklassen i Sverige. Och vilken fråga blir inte politisk i dagens
Sverige? Lönerna, akassan, arbetsmiljön eller beslut om var
investeringar skall hamna.



För att nämna några exempel.



Att slå vakt om rasten är inte bara en investering i framtiden med tanke på vad SAF har för strategi.



När politiken formuleras och beslut fattas i dagens Sverige står
landets arbetare utanför även när frågor behandlas som direkt formar
våra livsvillkor.



Landets kapitalister och rikemän har sina riksdagsmän och
kommunpolitiker. Bönderna har sitt folk och medelklassens olika grupper
gör sin röst hörd varhelst de kommer åt. Men någon kanske invänder att
det visst finns folk ur arbetarklassen i riksdag och kommuner. Ja till
och med i Bryssel.



*


Visst finns dessa före detta arbetare bakom besluten och i debatten.
Men ser man hur de beslutar och lyssnar på deras inlägg när de
formulerar sina tankar så förstår man att partipiskan har gjort dem
till lealösa ynkryggar som ställer upp på vad som helst för att få
sitta på sina mandat. Beslutet om en sänkning av a-kassan för några år
sedan visar detta med all önskvärd tydlighet.



I sådan lägen måste arbetarna slå sig in i politiken genom
utomparlamentariska protester och med kraft formulera och framföra sina
krav. Detta har varit möjligt vid flera tillfällen.



Men då måste debatt och beslut fattas på en arena som är gynnsam för
oss arbetare. En plats där vi känner oss hemmastadda och lätt kan tala
med varanda och där alla får information samtidigt och deltar i
besluten.



En sådan plats är lunchrummet eller byssjan.



Rasten tillhör oss arbetare. Slå vakt om den!


PER LUNDSTRÖM, byggnadsarbetare

Proletären 26, 1999