Falsk mediebild av Syrien

I kölvattnet av Alan Kurdis dystra öde på Medelhavet har ett nytt mediedrev initierats mot den syriska regeringen. De massiva flyktingvågorna som äger rum används som en förevändning för att det krävs ett direkt militärt ingripande i Syrien för att stoppa den pågående humanitära katastrofen. En katastrof som skylls på den syriska regeringens oljefatsbomber.

Den treårige Alan Kurdi växte upp i Ayn al-Arab (Kobane) på gränsen till Turkiet som har varit under den kurdiska YPG-milisens kontroll sedan 2012. I september 2014 belägrades staden av Islamiska staten. Staden befriades från Islamiska staten januari 2015 efter tungt flygbombardemang från bland annat det syriska och amerikanska flygvapnet. Det sistnämnda angrep mål i staden efter att ha delgivits koordinater av YPG.

Alan Kurdi upplevde aldrig Assads skräckinjagande oljefatbomber.

Konflikten har skördat totalt 280.000 liv, varav 40 procent varit civila, 32 procent regeringstrupper och 27 procent rebeller. Resterande dödsfall är oidentifierade.

Enligt Humanitarian Tracker, som erbjuder den mest detaljrika dödsfallsstatistiken i Syrien, kan sex procent av samtliga dödsfall i landet härledas till flyganfall. I 90 procent av dessa fall har offren varit män, vilket skvallrar om att flyganfallen inte sker urskiljnings- och omdömeslöst som pågående mediedrev mot den syriska regeringen hävdar.

Nyligen publicerade Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) sin halvårsrapport från Syrien där man redogjorde för flyktingvågorna i landet. Enligt rapporten uppskattas de interna flyktingarna i landet uppgå till 7,6 miljoner. Rapporten, som har kartlagt de interna flyktingströmmarna, redogör för att den övervägande majoriteten av dessa söker sig till regeringskontrollerade områden.

Kartläggningen slår fast att interna flyktingar från östra Syrien i Deir ez-Zorprovinsen riskerar att ta sig över stora landmassor under Islamiska Statens (IS) kontroll till västra delar av landet under regeringens kontroll hellre än att fly över gränsen till Irak eller al-Hasakahprovinsen i norr.

Detsamma kan konstateras beträffande Aleppoprovinsen, varifrån befolkningen tar en längre flyktväg i syfte att nå Latakia- och Tartousprovinserna i västra Syrien snarare än den oppositionskontrollerade Idlib-provinsen eller de norra delarna av Syrien som gränsar mot Turkiet.

Sådana fakta kan tyckas vara överraskande med tanke på den bild som media förmedlar. Men grävande journalistik visar att journalister grävt på fel ställen och att verkligheten står i omvänd proportion till den rapporterade mediebilden.

År 2014 finansierades Syriens matsektor till 82 procent av den syriska regeringen, medan det internationella samfundet stod för resterande 18 procent av finansieringen. Samma år finansierades landets sjukvårdssektor till 95 procent av den syriska regeringen, medan omvärlden och internationella organisationer bar fem procent av kostnadsbördan.

Utöver dessa utgifter utbetalas under brinnande konflikt fortfarande löner till statsanställda. Vaccin till barn samt förnödenheter till sjukhus förses av staten, så även i oppositions- och IS-kontrollerade områden.

Med det i åtanke är det inte märkvärdigt att de interna flyktingarna i huvudsak söker sig till regeringskontrollerade områden.

Ansedda brittiska ORB International genomförde nyligen en opinionsundersökning i samtliga 14 provinser i Syrien.

Hälften av de tillfrågade uttryckte att man har förtroende för Bashar al-Assad som ledare, medan 72 procent riktade ett misstroendevotum mot den Syriska nationella koalitionen, som betraktas som Syriens legitima regering av Västvärlden och Gulfstaterna.

Av samtliga tillfrågade i undersökningen uttryckte 79 procent att de föredrog livssituationen innan konfliktens utbrott 2011, medan 21 procent uttryckte att de föredrar rådande situation.

Till det hör att 21 procent uttryckte att Islamiska staten har en positiv inverkan på konflikten i landet. Av de tillfrågade i oppositionskontrollerade områden uttryckte 28 procent sympati för Islamiska staten, att jämföra med fem procent i regeringskontrollerade områden.

De invånare som har mest positiv erfarenhet av Islamiska staten är de som är bosatta i ar-Raqqa, Idlib och Deir ez-Zor, samma provinser som till stor del domineras av extremistiska rebellgrupper samt Islamiska staten och som följaktligen är bland de som är minst nöjda med Bashar al-Assads ledning. Det är således rimligt att anta att majoriteten av de 21 procent som föredrar rådande situation är sådana som sympatiserar med Islamiska staten.

Alan Kurdis öde var tragiskt och belyser något viktig. Men en humanitär katastrof får inte utnyttjas för att driva oärlig politik eller användas som förevändning för sinistra avsikter.

Enligt tidigare nämnda opinionsundersökning är nämligen den syriska befolkningen i samtliga 14 provinser samstämmig i två huvudsakliga frågor; majoriteten opponerar sig mot en uppdelning av landet och föredrar en politisk lösning framför en militär sådan.