Det är APM Terminals som lamslår Göteborgs hamn

Nu går drevet mot Göteborgs hamnarbetare. På både borgerliga och socialdemokratiska ledarsidor anklagas Hamnarbetarförbundets avdelning 4, Hamnfyran, för att lamslå det svenska näringslivet.

Sist jag kollade var det terminalbolaget APM Terminals – ägt av det danska transnationella konglomeratet Maersk – som bestämde sig för att stänga hamnen under två tredjedelar av dygnet. Det är APM Terminals som nyss gick ut med att de ska sparka 160 anställda i containerhamnen. Tillsammans med de redan aviserade uppsägningarna av 30 anställda vill de alltså på fullt allvar göra sig av med nästan halva arbetsstyrkan.

Frustrationen bland hamnarbetarna går nästan att ta på när de berättar om hur dåligt hamnen sköts av den nuvarande ledningen, och att varken maskiner eller datasystem funkar som de ska.

Och det är Hamnfyran som agerar ”samhällsfarligt”? Jo, tjenare…

Varslet av 160 anställda har inget med konflikten mellan Hamnfyran och APM Terminals att göra, menar bolagets HR- och förhandlingschef Sophia Tuvesson, utan är ett resultat av att hamnen har tappat kapacitet och kunder på grund av driftstörningar orsakade av Hamnfyran. Man kan tycka att APMT borde bestämma sig. Ena dagen varslar de anställda på grund av arbetsbrist, nästa dag är det en katastrof att Hamnfyran har en blockad mot övertidsarbete. Sen vänder man igen och ska sparka 160 anställda, i första hand hamnarbetare.

Det är allmänt känt nere i hamnen att vd:n Henrik Kristensen är ute efter att göra sig av med Hamnfyran, något han enligt flera källor också har sagt till hamnarbetare. Hans mål är att försämra villkoren för hamnarbetarna genom att istället för 80 procent fasta tjänster och 20 procent blixt, införa 20 procent fasta och 80 procent blixt.

På tisdagens presskonferens där uppsägningarna offentliggjordes var APMT:s representanter flankerade av Sveriges Hamnars vd Joakim Ärlund. Det var han som fick ta de kritiska frågorna. Varför är det just på den terminalen där APMT finns som de här problemen uppkommit, och inte i de andra hamnarna där Hamnarbetarförbundet finns?

Varför kan det inte finnas parallella kollektivavtal i hamnen när Arbetsdomstolen nyligen fastslagit att det visst är möjligt? Sedan länge finns det också två fackförbund för lärarna.
Frågor som han förstås inte kunde svara annat än undvikande på. ”Problemet är att vi inte kan ha två avtal.” Jahaja.

En mer skrämmande del av hamnkonflikten är att den socialdemokratiska regeringen med arbetsmarknadsministern och före detta vänsterpartisten Ylva Johansson i spetsen tillsätter en utredning om konflikträtten för att ”försvara den svenska modellen”. En modell som bygger på att det är de social(o)demokratiska fackföreningarna som tecknar avtalen, även om arbetarna väljer att organisera sig i ett annat förbund.

Hur förbannat borgerlig regeringens politik är exemplifieras tydligt av att Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantessons enda kritik mot Ylva Johansson är att utredningen inte kommit igång snabbt nog.

När Göteborgs kommunpolitiker fattade beslutet om att privatisera hamnen 2009, avsade man sig den demokratiska styrningen över hamnen, och lämnade den i händerna på ett antal transnationella koncerner. Det vi ser i containerhamnen nu är resultatet av det politiska beslutet.

Skurkbolag som APM Terminals borde inte vara välkomna i några svenska hamnar. Det de sysslar med är union busting, och för hamnarbetarna har det varit en självklarhet att försvara sig mot sådana maffiafasoner. Det borde vara lika självklart för alla arbetare – oavsett fackförbund – att ställa sig bakom dem.