Ackordslönen ger gemenskap och kvalitet
Avtalsrörelsen 2016 ser ut att bli hård. Jag tycker att Byggnads har bra krav och det är bra att vi argumenterar med att vi ska ha en del av vinsten vi skapar. Våra lönekrav är bara en liten andel av vad de fyra storföretagen delade ut till aktieägarna i år.
Arbetarsidan står för de realistiska och seriösa kraven medan arbetsgivarna tar i så de spricker. Men när det sedan kommer till förhandling blir det någonstans mittemellan, vilket gör arbetsköparna som givna vinnare. Med det fackliga löftet i bakhuvudet känns allt helt onödigt. Hade vi bara varit eniga hade vi inte behövt förlora ett enda krav.
Själv känner jag igen frågorna i årets avtalsrörelse från tidigare, men kravet på att nyanlända under en viss tid skall komma in och arbeta till betydligt sämre lön är naturligtvis nytt. Arbetsköparna försöker låta realistiska och ansvarstagande och får hjälp av media genom att konstatera att de ”bara” vill ge alla ”ett jobb att gå till”, ”komma in i samhället” och ”få en chans”.
Visst vill jag och mina arbetskamrater också det. MEN vi vill det för alla unga och arbetslösa. För alla killar och tjejer som drömmer om att få bli byggare. Men aldrig att någon på grund av hudfärg eller härkomst skall få bli ett b-lag och genom det pressa ner allas löner och till på köpet få förtur till detta. Nix,
lika för alla.
Precis som Byggnads säger i avtalskraven: stärk BYN (Byggindustrins Yrkesnämnd), stärk yrkesutbildningsvägarna in i branschen, och framförallt måste byggföretagen ta sitt ansvar och ta in lärlingar och ta hand om dem.
Som vanligt angriper BI vårt lönesystem med ackordet. Vårt gemensamhetsackord som framförallt ger oss möjlighet att påverka vår lön. Genom delaktighet och lagarbete skapar ackordet några kronor till i lön för oss men desto mer för företagen. Något BI talar tyst om.
Men framförallt är ackordet vår gemensamhets grund, det som skapar kunskapsöverföring mellan oss arbetare då vi diskuterar hur vi skall lösa de olika momenten i husbyggandet.
Detta är själva kärnan i den svenska byggkulturen och något jag gillar. Vi har haft ett högt anseende i världen för att vi kan mycket. Men det kan vi bara för att vi jobbat i lag och tillsammans löst olika uppgifter.
Som ni säkert förstår finns det många sätt att bygga på, vissa är bättre än andra. Att göra saker och ting i rätt ordning är lätt att säga men om man faktiskt arbetar på det sättet underlättas arbetet fantastiskt mycket.
Ackordet handlar alltså inte främst om att spränga sina blodkärl utan om att jobba rätt, välja rätt material, infästning och arbetsmetod. Vi får ofta felaktiga ritningar att bygga efter, och att våga ifrågasätta dem och inte bygga in fel är viktigt för oss i branschen.
Idag har vi kvar i vårt avtal att ackordet är huvudlöneformen. Men i praktiken arbetar allt färre på ackord. Byggföretagen har slagit sönder alla starka arbetslag. De har ökat otryggheten genom stora uppsägningar för att sedan ta in bemanningsföretag eller sälja ut och stycka upp jobben så ingen vet vem som egentligen bygger huset.
Men också styrt över arbetet från entreprenad till service. Trots att jobben är på tusentals arbetstimmar.
I avtalsrörelsen 2016 står mycket på spel men kampen för en stolt yrkeskår som kan bygga hus måste föras varje dag. Jag är övertygad om att endast arbetslag som kan påverka sitt arbete och sin lön kan bygga hus med kvalitet.
Därför måste ackorden finnas kvar och börja användas på bred front igen.