Oktoberrevolutionen 100 år: ”För första gången i historien utmanades kapitalismen"

Anders Carlsson om dagarna som förändrade världen

Publicerad 3 november 2017
– Bolsjevikerna behövde i princip bara peta på borgarklassen så föll den ihop, säger Anders Carlsson, tidigare ordförande i Kommunistiska Partiet som nu skriver en bok om Ryska revolutionen och Sovjetunionen.
– Bolsjevikerna behövde i princip bara peta på borgarklassen så föll den ihop, säger Anders Carlsson, tidigare ordförande i Kommunistiska Partiet som nu skriver en bok om Ryska revolutionen och Sovjetunionen.

Oktoberrevolutionen skakade om världen när arbetarklassen i ett land för första gången lyckades största kapitalismen. 100 år har gått sedan arbetare och bönder, under ledning av Lenins socialdemokratiska arbetarparti mer kända som bolsjevikerna, stormade vinterpalatset i Petrograd.

Bilder
  • Vladimir Lenin
  • Amerikanska soldater i Vladivostok
  • Februarirevolutionen
  • Anders Carlsson
Fakta och bakgrund

Revolutionsåret 1917 förändrade världen

1905
  • Uppror och revolutionsförsök över hela Ryssland. I januari 1905 öppnar polisen eld mot 200.000 demonstranter i Petrograd som demonstrerar för 8 timmars arbetsdag och bättre villkor. Arbetarråd, sovjeter, upprättas för första gången. Upproret slås till slut ner men tsar Nikolaj II går med på vissa eftergifter, bland annat inrättas det ryska parlamentet, duman.
8 mars
  • Februarirevolutionen (23 februari enligt julianska kalendern) börjar med att arbetarkvinnor i Petrograd strejkar och demonstrerar för bröd och fred. De kommande dagarna deltar hundratusentals arbetare i strejker och protester i Petrograd. Arbetarråd, sovjeter, upprättas över hela landet. Tsar Nikolaj avgår den 15 mars och makten övergår till en provisorisk regering.
21 mars
  • Lenin återvänder från exilen och argumenterar för att Rysslands deltagande i kriget ska avslutas och all makt överföras till arbetarnas, böndernas och soldaternas sovjeter som upprättats parallellt med den provisoriska regeringen. Landet har nu två maktcentra, sovjeterna och den provisoriska regeringen, vilket kallas dubbelmakten.
16-21 juli
  • Hundratusentals arbetare, främst bolsjevikanhängare, demonstrerar mot den provisoriska regeringen men Lenin avråder från ett maktövertagande då bolsjevikerna inte har majoritet i sovjeterna. Den provisoriska regeringen, som nu leds av socialistrevolutionären Aleksandr Kerenskij, slår ner upproret. Lenin efterlyses och tvingas gå under jorden.
September
  • Generalen Lavr Kornilov genomför ett kuppförsök. Kornilov får stöd av kapitalister och monarkister, även i den provisoriska regeringen. Kuppförsöket stoppas när soldater vägrar lyda order och järnvägsarbetare saboterar militärtransporter. I slutet av september vinner bolsjevikerna majoritet i sovjeterna i Petrograd, Moskva och fler städer.
7 november
  • Bosljevikerna stormar vinterpalatset i det som blir känt som oktoberrevolutionen (stormningen skedde 25 oktober enligt den julianska kalendern). Ett dekret om fred och jordreformer utfärdas och makten förs över till sovjeterna. En majoritet i sovjeternas kongress stödjer revolutionen men mensjevikerna och Socialistrevolutionärerna motsätter sig.
1917-1922
  • Oktoberrevolutionen följs av olika försök att bilda koalitionsregeringar. Samtidigt inleds en våldsam kontrarevolution över stora delar av landet där monarkister och borgerliga krafter försöker ta tillbaka makten. Ett inbördeskrig följer där fjorton länder invaderar Ryssland för att bistå kontrarevolutionärerna. 1922 står det klart att bolsjevikerna och Röda armén lyckats slå tillbaka de vita.

Revolutionärer, reformister och borgare

  • Ryssland socialdemokratiska arbetarparti bildades 1898 och splittrades senare i två fraktioner, Bolsjevikerna (ryska för majoriteten) och Mensjevikerna (minoriteten). Skiljaktigheterna gällde bl a synen på partiets roll och taktiken.
  • Bolsjevikerna, Ryssland socialdemokratiska arbetarparti (bolsjevikerna), leddes av Vladimir Vladimir Lenin. Partiet menade att det var möjligt att inte bara störta tsaren, utan också genomföra en socialistisk revolution. Bytte senare namn till Sovjetunionens kommunistiska parti (bolsjevikerna).
  • Mensjevikerna, Rysslands socialdemokratiska arbetarparti (mensjevikerna), menade att en socialistisk revolution inte var möjlig 1917. Partiet tog till slut ställning mot revolutionen och stödde den vita sidan i inbödeskriget.
  • Socialistrevolutionärerna, Socialistrevolutionära partiet, var ett bondedominerat vänsterparti som stödde februarirevolutionen. Partiet splittrades senare i en vänsterfraktion, som stödde bolsjevikerna, och en högerfraktion som stödde den provisoriska regeringen. Aleksandr Kerenskij, regeringschef för den provisoriska regeringen, var medlem i partiet.
  • Kadettpartiet, Konstitutionella demokratiska partiet, var det största borgerliga liberalapartiet som deltog i den provisoriska regeringen. Partiet stödde senare kontrarevolutionen och förbjöds.

”En revolution innebär per definition att en del av befolkningen påtvingar en annan del sin vilja.”

– Det var den absolut viktigaste händelsen under hela 1900-talet. Men det beror inte på att Sovjetunionen blev något arbetarparadis. För det blev det inte. Utan för att revolutionen upprättade ett ekonomiskt system som inte var kapitalism. För första gången i världshistorien utmanades kapitalismen av ett nytt ekonomiskt system.

Det säger Anders Carlsson, tidigare ordförande i Kommunistiska Partiet, som nu skriver en bok om oktoberrevolutionen och Sovjetunionen.

När Anders Carlsson berättar om oktoberrevolutionen, och Sovjetunionen som därefter upprättades, utmanar han både borgerliga och traditionellt kommunistiska uppfattningar. Själv är han mitt uppe i, eller djupt nere i, hyllmeter av källmaterial, arkivdokument och litteratur om revolutionen.

”Resa in i det okända” är titeln på den bok som inte bara handlar om händelserna i Ryssland 1917 utan också om det samhällsbygge som därefter påbörjades och vad som kom sedan. Det sovjetiska samhällsbygget som kom att forma hela 1900-talet, det korta århundrandet som Anders Carlsson föredrar att kalla perioden 1917-1991.

De nu öppnade sovjetiska partiarkiven omkullkastar främst borgerliga, men även traditionellt kommunistiska, uppfattningar om Sovjetunionen, menar Anders Carlsson. Den nyfikne får dock hålla sig. Någon utgivning lagom till 100-årsjubiléet blir det inte. Istället siktar Anders Carlsson på 101-årsfirandet.

– Projektet blev helt enkelt större än jag föreställde mig.

Vi slår oss ned i ett av Marx-Engelshusets konferensrum. Det är här, på Anders Carlssons tidigare arbetsplats, boken blir till. På skrivbordet i det lilla arbetsrummet ligger buntar med utkast till boken.

Vi ska prata om oktoberrevolutionen, men det visar sig att en revolution inte låter sig avgränsas så lätt.

Den 7 november (25 oktober enligt den dåvarande julianska kalendern) 1917 stormade bolsjevikerna vinterpalatset i Petrograd, den stad som sedan kom att kallas Lenin-grad och idag heter St Petersburg. Det var kulmen på revolutionsåret 1917 men det var samtidigt bara början.

Under perioden 1917 till 1991 präglades hela världen av Sovjetunionens existens. Det går knappast att underskatta revolutionens historiska betydelse.

Oktoberrevolutionens svallvågor gick över hela världen. Regeringar och kapitalister tvingades ta hänsyn till det nya ekonomiska systemet. Existensen av två system gav också utrymme för fattiga länders befrielse, inte minst efter andra världskriget.

I många länder växte sig kommunistiska partier starka men även den socialdemokratiska reformistiska arbetarrörelsen fick luft under vingarna när kapitalister gick med på allt fler eftergifter och kompromisser.

– Det som brukar kallas välfärdsstaten berodde inte bara på en stark arbetarrörelse i de kapitalistiska länderna. Den måste ses mot fonden av att Sovjetunionen infört semester, daghem, fri abort och sådant, då blev det svårare för kapitalisterna att säga nej till sådant även i väst.

Och att socialismen skulle vara ett ekonomiskt misslyckande håller Anders Carlsson inte med om.

– Visst kan man diskutera hur effektivt det var men siffrorna är entydiga. Den sovjetiska ekonomin växte fortare än den kapitalistiska ekonomin i de utvecklade länderna från 1929 fram till 1975.

• Vad menar du med titeln på boken, Resa in i det okända?
– Titeln har jag lånat från Lenin och själva syftet är att undanröja föreställningen om att oktoberrevolutionen var något slags projekt som bolsjevikerna verkställde. Det är klasskampen som bestämmer vad revolutionen blir. Inte någon enskild persons eller partis vilja.

Men varför blev det då revolution? Ryssland 1917 var till stora delar ett feodalt land. Till skillnad från flera länder i Västeuropa var arbetarklassen i Ryssland i minoritet, bara runt 3,5 av 160 miljoner, koncentrerad i storstäder som Petrograd och Moskva.

Hela det tidiga 1900-talet hade präglats av en växande arbetarrörelse och 1905 hade en folklig resning, som det revolutionära ryska socialdemokratiska arbetarpartiet deltog i, slagits ned av tsar Nikolaj II.

– Grejen med Ryssland var dels tsarismen, ett efterblivet feodalt styrsystem i ett samhälle som försiktigt var på väg mot kapitalism. När tsarismen föll i februarirevolutionen 1917 var arbetarklassen svag men borgarklassen ännu svagare. Det som händer under 1917 är att den här fruktansvärt svaga borgarklassen efter hand förlorar all kontroll i samhället.

Februarirevolutionen, som störtade det tsaristiska oket, förde en borgerlig provisorisk regering till makten. Den provisoriska regeringen var en sorts kompromiss mellan monarkister och kapitalister men leddes mot slutet av socialistrevolutionären Aleksandr Kerenskij. Socialistrevolutionärerna var ett vänsterparti som förespråkade en borgerlig regering hellre än arbetarmakt.

Samtidigt organiserade sig bönder, soldater och arbetare i demokratiska råd, så kallade sovjeter, över hela landet. Det hade uppstått en sorts dubbelmakt där folkets vilja snarare uttrycktes i sovjeterna än genom regeringen.

I augusti försökte generalen Lavr Kornilov, med stöd av de kapitalistiska krafterna i regeringen, genomföra en militärkupp. Kuppen slogs ned av Kerenskij som därmed i princip satt ensam kvar i den provisoriska regeringen.

– Borgarklassen var fullständigt oförmögen att styra landet. Man brukar säga att en revolutionär situation uppstår när arbetarklassen inte vill leva på det gamla sättet och borgarklassen inte kan leva på det gamla sättet. Bolsjevikerna behövde i princip bara peta på borgarklassen så föll den ihop.

Den så kallade provisoriska regeringen saknade stöd, både bland folket och i borgarklassen. Bolsjevikerna lyfte istället kravet ”all makt åt sovjeterna”. I sovjeterna i Petrograd och Moskva, där merparten av arbetarklassen fanns, vann bolsjevikerna nu egen majoritet och genom kraven på fred och jordreform fick de soldaterna och bönderna med sig. Stormningen av vinterpalatset, där den provisoriska regeringen satt, blev därmed en oblodig historia.

– Oktoberrevolutionen lyckades i stort sett utan att ett enda skott avlossades. Det sägs att stormningen av vinterpalatset orsakade mindre skador än Sergej Eisensteins filminspelning tio år senare av filmen Oktober.

Desto våldsammare hade det gått till under sommaren på landsbygden. Över hela Ryssland hade upproriska bönder jagat iväg godsherrarna och bränt ner godsen. Gods-ägare som inte hann undan slogs ihjäl.

Bolsjevikerna tog intryck av de revolutionära stämningarna på landsbygden sommaren 1917 och lade tidigare principer åt sidan. Myten om bolsjevikerna som dogmatiska och kompromisslösa är en myt som Anders Carlsson gärna sticker hål på. En revolution låter sig inte styras. Den tar sina egna vägar och tvingar in revolutionärerna på otrampade, okända, stigar.

– Redan då, sommaren 1917, fick bolsjevikerna frångå sitt eget jordbruksprogram och istället kopiera Socialistrevolutionärernas program.

Socialistrevolutionärerna krävde att de feodala godsägarnas jord skulle delas ut till bönderna. Ett krav som gick stick i stäv med bolsjevikernas krav på kollektivt ägande av jorden.

– Bönderna ville ha godsägarnas jord för egen del. Men i det givna läget var böndernas krav ett revolutionärt krav.

Bolsjevikerna såg potentialen i böndernas krav och möjligheten att skapa enighet med städernas arbetare. Därför övergavs det socialistiska kravet på kollektivisering.

– Oktoberrevolutionen kallas den stora socialistiska oktoberrevolutionen men det polemiserar jag faktiskt emot i min bok. Den upprättade visserligen en arbetarstat men på landsbygden upprättade den småborgerliga förhållanden.

Resan in i det okända fortsatte. Efter revolutionen inrättades en planeringsmyndighet, Gosplan. Men bara en liten minoritet av tjänstemännen var bolsjeviker och vad de egentligen skulle göra var oklart.

– De fick experimentera sig fram. Hur planerar man en ekonomi? De visste ju inte det!

• Men Lenin och bolsjevikerna hade väl ändå ett tydligt mål och en strategi?
– Ja, framförallt före revolutionen. Men de föreställde sig inte att en revolution skulle överleva i Ryssland ensamt. Förutsättningen var att det skulle bli revolution i Västeuropa också. Först 1923-24 gav de upp hoppet om en sådan revolution och då började de funderade på vad de skulle göra. Det var då Stalin lanserade ”socialism i ett land”, vilket var en ren hädelse enligt den officiella teorin.

Det Josef Stalin argumenterade för var att bolsjevikerna istället för att försöka exportera revolutionen till andra länder, en linje som bland annat Leon Trotskij företrädde, skulle försöka bygga socialismen i Sovjetunionen. Det var en kontroversiell åsikt.

– Att ”bygga socialism” var också en hädelse. Den allmänna föreställningen hade varit att kapitalismen bygger socialismens fundament. Nu fick man skapa grunden som inte fanns.

• Var det rätt att göra det då?
– Ja! ”Socialism i ett land” framställs som en strid mellan Stalin och Trotskij om en teoretisk paroll. Men det var inte teori. Det var praktik, det var en nödvändighet. Vad skulle de annars göra? Lägga sig ned och dö? De fick bita i det sura äpplet och göra det som i teorin var omöjligt.

• Du säger att Sovjetunionen inte var något arbetarparadis. Vad menar du med det?

– Arbetarnas rättigheter förstärktes och Sovjetunionen var först med många rättigheter som semester, daghem och så vidare. Men industrialiseringen och moderniseringen krävde enorma resurser vilket innebar att reallönerna var låga, framförallt under 1930-talet. Det var tuffa år för arbetare, men perioden präglades samtidigt av en social entusiasm.

• Högern menar att oktoberrevolutionen upprättade en totalitär diktatur.
– Hela idén om en totalitär diktatur är historiskt felaktig. Det är sant att Sovjetunionen efterhand utvecklades till ett enpartisystem men det betydde inte att kommunistpartiet hade absolut makt. Forskningen visar att den centrala statsmakten inte dominerade på det sätt som ibland påstås. Det fanns väldigt starka lokala krafter som hade egna agendor.

– Framförallt 1930- och 1940-talet präglades av klasskamp. Det var inte diktat ovanifrån som bestämde, utan den sociala kampen som avgjorde.

Idag kallas oktoberrevolutionen ibland för en kupp och Lenins bolsjeviker för odemokratiska kuppmakare. Anders Carlsson fnyser åt den beskrivningen.

– Det är bara nonsens. Det fanns ju knappt någon att kuppa emot. Den provisoriska regeringen var handlingsförlamad och representerade ingenting.

Dessutom, menar Anders Carlsson, var oktoberrevolutionen mer än bara makt-övertagandet den 7 november.

– Oktoberrevolutionen inleddes när bönderna jagade bort godsägarna och den segrade först efter det inbördeskrig som var den verkligt våldsamma kraftmätningen mellan kapitalister, före detta godsägare och imperialistmakter på ena sidan och arbetare och bönder på den andra. Hade revolutionen bara varit en bolsjevikisk kupp hade den inte överlevt.

• Bolsjevikerna brukar utmålas som mördare och Lenin som tyrann. Hur ser du på den bilden?
– Ett av de första beslut som togs efter revolutionen var att avskaffa dödsstraffet. Lenin själv är nästan lite naiv under 1917 vad det gäller behovet av våld, men sen ändras ju situationen under inbördeskriget. Då kan man hitta en del svavelosande utsagor från Lenin.

Inte heller hade bolsjevikerna någon plan på enpartistat, menar Anders Carlsson.

– Det första beslutet som antogs på sovjetkongressen som hölls dagen efter maktövertagandet var att bilda en koalitionsregering med Socialistrevolutionärerna, mensjevikerna, bolsjevikerna och en del anarkister. Men mensjevikerna vägrade att gå med på detta och tågade ut ur kongressen. Då ville inte heller Socialistrevolutionärerna delta i någon regering.

Bolsjevikerna fick bilda en egen regering men bara två månader senare bildades ändå en koalitionsregering med vänsterflygeln inom Socialistrevolutionärerna som brutit sig ur partiet. Men även denna koalitionsregering föll när Socialistrevolutionärerna inte ville gå med på att avsluta kriget och infria löftet om fred.

– Lenin såg nog gärna att bolsjevikerna dominerade sovjeterna men ingen föreställde sig att bolsjevikerna skulle regera landet ensamma.

De öppet borgerliga partierna förbjöds först när de anslöt sig till kontrarevolutionen under inbördeskriget. Och när även mensjevikerna och Socialistrevolutionärerna stödde den vita sidan under kriget, förbjöds även de. Några mindre partier som fanns kvar in på 1920-talet upplöste sig själva efter hand och anslöt sig till bolsjevikerna.

– Ingen hade föreställt sig att det plötsligt bara skulle finnas bolsjevikpartiet kvar. Det var en produkt av klasskampen under specifika förhållanden och behöver inte vara modell för hur det ska se ut i andra revolutioner.

• Lenin och bolsjevikerna förespråkade ju proletariatets diktatur. Vad betyder egentligen det begreppet?
– För ryska arbetare och bönder i oktober 1917 var detta begrepp, arbetarnas och böndernas diktatur som man kallade det, mycket enkelt att förstå. Det var arbetarnas makt över kapitalisterna och böndernas makt över godsägarna. Och därmed också den stora majoritetens makt över en liten minoritet. Det begrep varenda arbetare och bonde in på bara kroppen.

– Den stora majoriteten i samhället utövade makt genom sina valda organ, sovjeterna. Men detta uteslöt de tidigare härskande klasserna som därmed inte hade möjlighet att påverka samhällslivet. Det var först med författningen 1936 som alla medborgare formellt gavs rösträtt.

• Men kan man verkligen kalla en revolution för demokratisk?
– En revolution kan inte vara demokratisk i borgerlig liberal mening. En revolution innebär per definition att en del av befolkningen, i socialistiska revolutioner en majoritet av befolkningen, påtvingar en annan del sin vilja. Däremot representerar den majoriteten av befolkningens vilja. Om den inte gör det är den dödsdömd.

• Många förknippar revolutioner med våld. Måste en revolution vara våldsam?
– Nivån på våldet bestäms av styrkeförhållandet mellan krafterna som står mot varandra. I Ryssland i oktober 1917, med en borgerlig regering som var helt maktlös, så behövdes inget våld. Sen mobiliserades kontrarevolutionen ett halvår senare, och då behövdes det våld när revolutionen skulle försvaras. Det var den blodiga delen av revolutionen.

100 år efter oktoberrevolutionen är kapitalismen återupprättad i Ryssland. Globalt sett är arbetarklassen och de socialistiska rörelserna tillbakapressade. Nyliberalism och imperialistisk nykolonialism dominerar.

• Var revolutionen förgäves?
– Så kan man aldrig säga. Även om en revolution inte når de stora målen som revolutionärerna tänkt sig så resulterar den alltid i något. Hade inte ryska revolutionen ägt rum hade Ryssland varit ett land på Indiens nivå. Och hur hade Europa sett ut utan Sovjetunionens seger över Hitlerfascismen?

Revolutionen moderniserade ett mycket efterblivet land, menar Anders Carlsson. Men viktigast är kanske erfarenheten av att kapitalismen går att övervinna.

– Revolutionen visade att det bevisligen är möjligt att upprätta ett ekonomiskt system som inte är kapitalistiskt. Och att få det att fungera. Den erfarenheten är viktig att ha i minnet. Det ska vi lära oss av, precis som vi ska lära oss av de negativa erfarenheterna som också finns.

• Vilka lärdomar kan vi idag dra av oktoberrevolutionen?
– Den viktigaste lärdomen av själva oktoberrevolutionen är att om det finns ett parti som kan ena de revolutionära krafterna i en sådan situation, då kan revolutionen segra. Och för att lyckas göra detta måste man vara beredd att kompromissa, precis som bolsjevikerna gjorde.

För hela perioden 1917-1991 finns en central lärdom, menar Anders Carlsson. Frågan om byråkratin.

– Arbetarinflytandet och demokratin, kontrollen underifrån, är helt avgörande. Socialismen måste ha en administrativ apparat med tjänstemän på olika nivåer. Men den administrativa apparaten, byråkraterna, får inte leva sitt eget liv.

De demokratiska organ som upprättades lyckades aldrig kontrollera byråkratin. Anders Carlsson påpekar att partiarkiven visar att bolsjevikerna försökte lösa frågan, både genom demokratiska kontrollorgan underifrån och genom repression ovanifrån. Men de misslyckades.

– Det ledde Sovjetunionen mot en byråkratisk degenerering vilket slutade med att delar av byråkratin omvandlade sig själva till kapitalister redan innan Sovjetunionen föll samman.

Lärdomarna från Oktoberrevolutionen och Sovjetunionen är viktiga för en arbetarrörelse som vill blicka framåt. Precis som för 100 år sedan är förutsättningarna för en revolution att en majoritet av folket inte vill leva på det gamla sättet, men också att borgarklassen inte kan leva på det gamla sättet.

– Så länge borgarklassen inte befinner sig i kris kommer de att dominera det politiska tänkandet. En revolutionär situation bryter denna dominans och förändrar arbetarklassens sätt att tänka.

En revolution i Sverige kan kännas avlägsen, men Anders Carlsson är positiv.

– En socialistisk revolution är i grunden en förnekelse av kapitalismen. Det är kapitalismens alla motsättningar och orimligheter som gör revolutionen både möjlig och nödvändig. Har man det perspektivet behöver man inte vara pessimistisk. För vem kan på allvar hävda att dagens kapitalism är mer rimlig än den som störtades i Ryssland 1917?