Riksdagens beslut om Lex Laval uppskjutet

Torsdag 4 mars debatterade riksdagen den så kallade Lex Laval, dvs regeringens förslag om villkor för stridsåtgärder för fackliga organisationer i samband med att ett utländskt företag som inte är etablerat i Sverige utför verksamhet här med egna anställda.   
Bakgrunden till förslaget är den så kallade Lavaldomen i EU-domstolen.

Nu vill regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen anpassa den svenska lagstiftningen efter den antifackliga Lavaldomen genom att införa vad som i debatten kommit att kallas Lex Laval.

Lagändringar
I praktiken innebär det ändringar i medbestämmandelagen och utstationeringslagen.

Lex Laval innebär i korthet att fackförbunden inte får tvinga gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska löntagare har. Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och vissa andra minimivillkor.

Arbetsmarknadsutskottets borgerliga majoritet föreslår att riksdagen säger ja till Lex Laval. Mot detta har de rödgröna ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet reserverat sig.

Debatten i riksdagskammaren blev hård. Oppositionen anklagade regeringen både för oviljan att påverka EU och för ointresse för löntagarnas situation på arbetsplatserna.

Yrkade avslag
Den rödgröna oppositionen yrkade på avslag på Lex Laval och i andra hand att lagförslagen ska vila i minst 12 månader eftersom de enligt dem strider mot den grundlagskyddande föreningsrätten.

Kontentan av den många timmar långa och stundtals fräna debatten blev att det blir en ny prövning i konstitutionsutskottet om Lex Laval strider mot grundlagen. Beslut i kammaren ska fattas onsdagen den 10 mars.

När du läser detta har riksdagens borgerliga majoritet antagligen drivit igenom ett antagande av Lex Laval och att lagändringarna börjar gälla den 15 april. Då blir det fritt fram för låglönekonkurrens på svenska arbetsplatser.

GÖSTA TORSTENSSON
Proletären nr 10, 2010


Leif Holmgren, Byggnads: ”Det vi ser är moderna slavkontrakt”
•När riksdagen debatterar Lex Laval är det många byggnadsarbetare som sluter upp på Mynttorget för att visa sitt missnöje.
Manifestationen är en fortsättning på Byggvakten som under flera torsdagar i rad trotsat vinterkylan på samma plats.

– Lavaldomen är fruktansvärd, säger Leif Holmgren, timmerman och medlem i Byggnads. Hur kan Arbetsdomstolen ändra sig och döma blockaden i Vaxholm som olaglig i efterhand? Hur kan ett företag som gått i konkurs stämma oss? Det här handlar om politik.

Byggnadsarbetarna på Mynttorget talar sig varma för den svenska modellen med hyggliga kollektivavtal som gäller lika för alla. Av samtalen i vinterkylan att döma har deras skepsis mot EU ökat. Innebörden av unionens arbetsmarknadspolitik har blivit allt mer uppenbar.

Konkurrerar med löner
– EU är ett sätt att konkurrera med löner, fortsätter Leif Holmgren. Nu händer precis det som vi tidigare varnade för. De lägsta lönerna blir till ett riktmärke som resten dras ner mot.  Jag har blivit mer negativ till EU än vad jag var för början.

Utländska företag som tar med sig inhemsk arbetskraft till Sverige och betalar dem löner långt under de svenska är särskilt vanligt inom byggbranschen där entreprenörer ofta anlitas i flera led. Byggnads tvekar inte att använda termen Jobbtrafficking i sitt material.

– Självfallet är vi inte emot att arbetare från andra länder kommer hit och jobbar, understryker Leif Holmgren. Men det vi nu ser är moderna slavkontrakt. Vi ska ha samma villkor på arbetsmarknaden oavsett var vi kommer ifrån.

JOHAN WIMAN
Proletären nr 10, 2010